Hanna är inte på humör. Sover inte jättebra heller, Men det finns en bra förklaring. Gumman får tänder. Då behöver man inte vara sitt glada jag. kan tänka det inte känns såå mysigt i munnen nu. Hon tuggar och gnager på allt och drägglet rinner litervis känns det som.
Igår satt vi ute på gräsmattan på gården en stund, eller ja på en filt. Hanna titta väldigt intresserat på gräset och vill gärna smaka men vågade inte riktigt ut på en krypsväng i det gröna. Annars går krypandet väldigt fort nu. Det gäller att inte vända ryggen till för då har hon hunnit någonannanstans och undersöker mindre bra ställen och tar grejer hon helst inte ska ha. Var Elina så klåfingrig och skulle ta ALLT? Minns inte men tror inte vi behövde barnsäkra hemmet så extremt som med Hanna. Och det dröjer väl inte jättelänge tills hon går..vad hittar hon på då....
1 kommentar:
Ja du, alla barn, även ens egna är inte alls lika varandra. Min Kevin var så tystlåten och fundersam när han var liten mot Benjamin som skall prata med alla vi möter under en inköpsrunda i affären.
Kram, lycka till med båda tjejerna.
Skicka en kommentar